månadsarkiv: januari 2017

Trumpeter, Gotska Sandön och Selma Selleri

Krönika publicerad i ETC Uppsala 2017-01-19

 Gott nytt år alla organismer på den lätt fuktiga stenkulan jorden! 2017 kommer att fortsätta bjuda på kampen om en planet sval nog att bo på. 2016 blev det varmaste året någonsin uppmätt och visst var det märkligt att fira nyår i tio graders värme där folk sköt raketer på varann iförda kortbyxor. Ännu värre var norrmännen som dagen före nyår mätte upp 18 plusgrader i Sunndalsøra vid västkusten. Koldioxidkoncentrationen i atmosfären har fortsatt att envetet knapra sig uppåt, är nu den högsta på cirka tre miljoner år och den globala havsisens utbredning är på rekordlåg nivå.

Så vad ska vi då vara glada över?
Jo, att det händer grejer: Världens utsläpp av koldioxid har planat ut de senaste tre åren. Kanske ser vi en riktig vändpunkt. Förnybara energikällor börjar gå om de fossila i kostnad. Klimatsmarta innovationer finns klara att använda bara vi vill. Och på hemmaplan har vi Uppsala klimatprotokoll, ett unikt samarbete mellan företag, universitet, kommun, landsting, institutioner och klimataktivister som jobbar hårt med utsläppsminskningar. Uppsala kommun har dessutom planer på att själva börja producera maten till all sin verksamhet. Med naturbruksgymnasiet i Jälla som nav kan vi snart få ekologisk och lokal mat till alla våra skolor och vårdhem.

Det går åt rätt håll. Men för långsamt. Därför är det dags att växla upp. Tillåt mig visionera:
Vi förbjuder all reklam för fossila bränslen. Förser mackarna med varningstexter som: ”Fossila bränslen dödar. Varje gång du tankar dör tre barn i Bangladesh”. Vi försätter landet i beredskapsläge, kallar in begåvningsreserven, spelar klimatmarscher i riksradion (Arméns musikpluton suger i sina trumpeter för att minska koldioxidutsläppen) samt trycker upp ransoneringskort.

Divisioner av energirådgivare tränger sig in med våld i varje svenskt hem och tillintetgör alla standbyfunktioner och tvångstilläggsisolerar husen. Skvadroner av undersökande konsumentjournalister gräver ner sig i varje frysdisk bland jätteräkor och brasilianska biffar. Åklagarmyndigheten slår till varhelst utsläpp av växthusgaser sker och ger sig på fossila bränslen både vad gäller produktionsledet och langarledet. Specialstyrkor fångar in ledningen för storutsläpparna Statoil, Vattenfall och SSAB som skickar dem till FN-tribunalen i Haag anklagade för folkmord. Ägare av bensinstationer skickas i kajaker till Gotska Sandön på korrektionsläger.

Uppsalapolisen på elcyklar stoppar morgonrusningen, sprider ut fotanglar och spikmattor för bilpendlarna, konfiskerar fordonen och släpar förarna ur deras bilar och tvingar upp dem på lokaltåg och cyklar. Utsläppen från Finlandsfärjorna stoppas genom att aldrig låta dem lämna kaj, utan i stället göra spriten så billig att färjan ändå gungar och ingen märker någon skillnad.

Luftfartsverket byter namn till Luftvårdsverket och börjar lura charterresenärer in i godsvagnar och forsla dem till hetvattenlagunen utanför Forsmarks kärnkraftverk där Sharm El Sheiks badort byggts upp i en exakt replika, och nyanlända syriska flyktingar får agera lokalbefolkning iklädda beduinkläder och säga ”I give you special price because you are my friend”.

På McDonalds tvångsmatas hamburgerätarna med baljväxter samtidigt som de tvingas recitera dikter av Lennart Hellsing om Peter Palsternack, Herr Gurka och Selma Selleri. Beroendeklinikerna tar hand om missbrukarledet och efter elbehandling är oljepundarna avprogrammerade och återgår till samhället klimatneutrala och slaka. Uppsalaborna plöjer upp sina parker, sätter potatis och börjar käka upp barnens kaniner. Och ger sedan tillbaka dem som trevliga vintermössor. Men barnen klagar inte eftersom det är för deras skull och det stora språnget mot lyckans svala klimat äntligen börjat.

Arbetet leds av meteorolog Pär Holmgren som utropas till klimatkejsare över norra halvklotet med makt att ändra lågtrycksbanorna.

Jag skojar inte.
Har aldrig gjort det.
Vill bara inte att det ska vara lätt att göra rätt.
Det ska vara omöjligt att göra fel.

Flygplan, ishotell och mögel

Krönika publicerad i ETC Uppsala 16.12.11

Läget december 2016: Vi upplever just nu det varmaste året på planeten i mänsklighetens historia. Det slår med marginal förra rekordåret 2015 som i sin tur slog rekordåret 2014. De senaste veckorna har Arktis haft temperaturer galna 20 grader över det normala. Det har i sin tur resulterat i det minsta istäcket någonsin för årstiden. Tidskriften Science rapporterar pedagogiskt att varje ton koldioxid vi släpper ut, minskar istäcket med ungefär tre kvadratmeter. Så en tur och retur-resa till Thailand tar bort tolv kvadrat arktisis per resenär. Och trots klimatmöten kan vi räkna med åtminstone en tre grader varmare värld trots att det globala samfundet för ett år sedan i Paris bestämde att jorden inte skulle bli mer än två grader varmare, ja helst bara 1,5.

I detta akutläge föreslår regeringen en flygskatt. Inte så märkligt. Flyget är det mest klimatskadliga transportmedlet, flygandet ökar oroväckande och flygbränslet är av obegriplig anledning inte beskattat varför vi har lågprisflyg över huvud taget. Regeringen gör sitt jobb helt enkelt.

Då vaknar Centerpartiet, även kallad högerns gröna röst och publicerar en film på sin Facebooksida kallad ”Regeringens galna flygskatt. Så dyrt blir det.” Man klassar flygskatten som ”ett problem i ett land där avstånden är stora och människorna är många som behöver resa i all synnerhet när tågtrafiken fungerar dåligt”. Och flera socialdemokratiska distrikt i Norrland riktar hård kritik mot utredningsförslaget att införa skatten. Negativa effekter både för svensk ekonomi och utländsk turism argumenterar man. Ingen tvekar alltså om att vi måste förstöra planeten för att rädda jobben.

Som höjden av ironi kom rubriken hos Svenskt näringsliv: ”Flygskatten hotar ishotellets verksamhet”. Och faktum är att till Icehotel i Jukkasjärvi kommer 95 procent av de 60 000 gästerna med flyg. ”Man kväver turismen i stället för att uppmuntra den”, säger grundaren Yngve Bergqvist som inte verkar ha en susning om orsakerna till klimatförändringarna.

Att ett stabilt klimat är en bra förutsättning för ett ishotell blev jag varse i januari 2007 när släkten skulle åka och fira svärmor med en Norrbottensresa. Vi tog nattåget, men märkte redan när vi klev av i Kiruna att folk var skakade. Man hade haft ett extremt blidväder och Nikkaluokta hade slagit värmerekord med hisnande elva plusgrader i december. Ishotellet klarade sig med en hårsmån den gången och vi sov gott på renfällar, men detta är det nya normala. Vintersport utförs numer på en sträng utlagd konstsnö i en för övrigt grön omgivning där åskådarna står i t-shirt och solglasögon och vinkar mot kameran. Människan är påhittig. Inga problem. Snökanoner finns. Tillgång och efterfrågan styr.

Men fiskar man upp den sista blåfenade tonfisken kommer inte marknadskrafterna ordna nya. Tvärtom blir den sista värd så mycket att den snart är upphalad och såld. (2013 såldes en för 11 miljoner kronor i Tokyo). Och marknaden kommer inte att trolla fram ny olja ur jordskorpan när den gamla tagit slut även om många ekonomer räknar på det sättet. Och visst ger frihandel, globalisering och ekonomisk tillväxt mycket, men den ger oss inte en fungerande atmosfär.

Så någon gång måste vi ge oss. Kapitulera. Acceptera naturlagarna och inrätta ekonomin efter dem i stället för tvärtom. Och inse att vi inte är herrar i universum utan bara, som fysikern Ulf Danielsson uttrycker det: ”ett meningslöst mögel på ytan av ett obetydligt stenklot nära en medelmåttlig stjärna i utkanten av en galax bland oräkneliga andra i ett världsallt utan syfte”.

Vi väljer själva utgången av detta drama. Men först måste vi erkänna att det finns ett.

Vi ligger nämligen i krig med vår egen planet.

”Det är du som betalar. Det är därför Centerpartiet säger nej till flygskatt” slutar filmen.

Nej, Annie Lööf, det är varken du eller jag som betalar. Det är någon helt annan.

Och det är inte flygskatten som dödar.

Finansministrar, isfläckar och madrasser

Krönika publicerad i ETC Uppsala 16.11.06

Om alla i världen levde som svenskar skulle vi behöva 4,2 jordklot. Det berättar pinfärska ”Living Planet Report” från Världsnaturfonden. Så mycket resurser tar vi i anspråk och så mycket snor vi av våra barn och fattigare människor. Och inte nog med det, vår påverkan ökar ordentligt. För ett par år sen låg vi på 3,7 jordklot.

Häpen ringer jag experten på ekologiska fotavtryck på WWF som konstaterar att köttätande och flyg som står bakom mycket av ökningen. Största delen av det ekologiska fotavtrycket består av växthusgasutsläpp och orsaken är egentligen ökad köpkraft. Världssnittet hamnar på 1,6 planeter, även det en stor övertrassering av det globala resurskontot.

Tänker på en skämtteckning från när jag var liten. Den föreställer dåvarande finansminister Gunnar Sträng. Han har halkat på en isfläck och har gjort en halv saltomortal upp i luften. Ögonblicksbilden visar den bastanta grötmyndiga ministern liggande som ett fett streck i luften med oroande fallhöjd ned mot asfalten. Men trots den livsfarliga situationen har han händerna i fickorna och säger lugnt: ”Än så länge har det gått bra”.

Och det har det ju. Om vi ser oss omkring verkar allt ganska okej. Fåglar kvittrar fortfarande och vi har mat på bordet. Men i förlängningen av vår nuvarande livsstil löper den globala uppvärmningen amok och den sjätte massutrotningen av arter blir ett faktum. (Den femte sopade bort dinosaurierna för 65 miljoner år sedan). Lyckligtvis är alla svenska partier utom de faktaresistenta pigmentfobikerna i SD överens om att den globala uppvärmningen är ett problem. ”Klimatet, det är vår tids ödesfråga” säger trygge herr grävling Stefan Löfven med väl inövat tonfall. Då slappnar vi av. Skönt, han verkar ha koll. Vi är beredda Stefan, om du säger åt oss att göra något åt saken. Men han säger aldrig att vi ska göra nåt. Och det är lika bra, för då har Therese Johaug åkt fast i dopningskontrollen. Och så har vi fullt upp med det i ett par tre månader.

Vår nya klimatprofessor i Uppsala, Kevin Anderson, världsledande på klimatbudgetar konstaterar att vi i Sverige behöver minska våra utsläpp med 12% per år för att ha en 33% chans att klara av målet om högst två graders uppvärmning vi bestämt på Parismötet. Alltså en kontrollerad tvärnit av den globala ekonomin för att klara livhanken. Men det vi har fullt upp med att hålla igång den ekonomiska tillväxten, nu med negativ ränta och glödheta sedelpressar.

Vi har alltså ett enormt glapp mellan det som krävs och det som görs. Så stor att man kan tala om en kognitiv dissonans. Enligt socialpsykologin en obehaglig känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Vi minskar obehaget genom att ändra attityder och åsikter. Vi klandrar och förnekar saker så vi framstår som mer konsekventa än vi är.

Så när någon skriker:  Det brinner i källaren! så svarar vi

– Nä, nu tycker jag du är lite väl dramatisk.

– Man är inte helt överens om att det brinner i källaren.

– Och det är ju inte helt säkert att det tar sig.

– Det har ju brunnit i källaren förut och då har det inte tagit sig.

– Med det där domedagsbudskapet kommer ingen att lyssna på dig.

– Det blir väldigt dyrt att släcka och vi riskerar vattenskador också.

– Tänk positivt. På de flesta andra ställen brinner det inte alls.

– Vi har på en konferens kommit överens om att det inte ska bli mer än 28 grader på övervåningen.

– Vi låter var och en frivilligt bestämma om man vill släcka elden.

– Det ska vara lätt att göra rätt.

Det brinner i källaren, vår tids ödesfråga. Men vi har ännu inte bestämt oss om vi ska släcka eller inte.

”Än så länge har det gått bra”. Så tänker jag om mänskligheten. Men än ska vi inte kasta in handduken. Snarare ska vi kasta in madrassen. Rätt in under Gunnar. Han behöver landa mjukt.

Altaner, folkmord och guldfiskar

Krönika Publicerad i ETC 16.09.25

Att sätta rejäla avtryck i tiden är en fin gammal manlig sport. Allt från att bygga för stora altaner och skriva för långa romaner, till att ta oss till månen eller uträtta folkmord. Vi förundras över romarnas akvedukter byggda med millimeterprecision av ett oräkneligt antal slavar eller häpnar över att Djingis Khan lyckades ha ihjäl flera miljoner människor under sin karriär, med 1200-talets teknik. Vilka bedrifter.

Ett annat sätt att jobba på sin grandiositet är att betrakta sig själv som själva nollpunkten. Historien ska börja med mig! Oavsett om man nu heter Qin Shi Huangdi som låter bränna alla böcker i Kina och bygga den kinesiska muren eller om man heter Jesus som lyckas göra sin födelsedag till år noll genom att säga: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (På det sättet var han lite lik Carl Bildt som tänkte i samma banor och lanserade ”Enda vägens politik” på 90-talet). Nuförtiden har vi IS som mejar ned historiska minnesmärken och bibliotek för att utplåna det kollektiva minnet och börja om med på ny kula.

Nu har denna sport nått sin absurdaste uttryck. Vi i den välbärgade delen av världen verkar kollektivt och globalt tänka: Historien ska sluta med oss! ”Jag vet. Vi tar kål på allt. Då minns man oss. Detta gör vi bäst genom att förbränna på tok för mycket fossilt kol så vi ändrar strålningsbalansen i atmosfären. Då blir det galet hett, skogen brinner upp, isarna smälter, havsytan stiger och dränker storstäder och åkermark och så utrotas alla stora djurarter på planeten”.

Och det fina är: Vi behöver inte anstränga oss, vi gör det genom att leva som vanligt. Bara genom att hålla igång tillväxten i Sverige och andra rika länder kan vi med våra utsläpp ha ihjäl oräkneligt antal människor, fast sen och långt borta. Och bäst av allt: Det är ingens fel, det är inte kriminellt och vi har kul under tiden. Gå och lägg dig Djingis.

Sitter och bläddrar i en ny forskningsrapport: Konsekvenser av 2000-talets politik för multimillenniala klimat och havshöjningsscenarier (Clark et al. 2016). Där kan man läsa att ”nära 100% av havshöjningen i varje klimatscenario kommer att vara kvar om 10 000 år, och att den slutgiltiga återgången till förindustriella CO2-koncentrationer inte kommer att inträffa förrän om flera hundratusen år”. Så stabil är koldioxiden.

Alltså påverkar Stefan Löfven (och du och jag) atmosfären lika långt fram i tiden som Homo Sapiens har funnits. Vi håller alltså på att kolonisera eller i värsta fall ta död på framtiden. Detta är svårt för vem som helst att ta in, men kanske svårast för politiker som i allmänhet bara kan tänka fyra år framåt. Ännu värre för börsbolagens chefer som kan bara föreställa sig ett kvartal. Värst är daytraders som bara kan tänka framtid i några minuter och därmed närmar sig guldfiskens planerande förmåga.

Vilka ska vi lita på då? Möjligen kyrkan eftersom man bevisligen kan tänka 2000 år, fast då i och för sig bakåt. Eller kanske geologerna och kosmologerna, som bollar med de riktigt långa tidsrymderna som gränsar till evigheten. Om vi sätter dem i regeringen, skulle då juridiken bli anpassad till konsekvenserna och tidsskalan? Skulle det då bli klassat som folkmord att tanka bilen eller åka på charterresa? Vet inte.

Ett glädjande initiativ dök i alla fall upp i veckan. Ett antal klimataktiva människor stämmer svenska staten för att, genom försäljningen av Vattenfalls gigantiska reserver av brunkol till förbränning, bryta mot regeringsformen. Den säger i 1 kap 2 §: “Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.”

Hjälper inte detta och ingen lyssnar till förnuftets röst, återstår bara att elda upp all världens litteratur förutom mina krönikor i ETC, släcka ned Internet och trycka krönikorna i miljardupplagor på alla språk för att sedan sprida dem som flygblad över hela världen.  Det måste funka. Gott nytt noll.