Djuren var bättre förr

Jag har alltid beundrat rovfåglar. Majestätiska gestalter som behärskar läget och ledigt svävar på uppåtvindarna, spanande ut över oändliga landskap med total överblick. Noterar minsta rörelse på marken så inte ens en näbbmus kan snava till utan uppmärksamhet från luftens oinskränkta härskare, som inom en tiondels sekund kan mobilisera alla sina krafter och fokusera på en enda sak. Bytet. Och innan haren, råttan eller sorken ens hinner kvida till har livslågan redan slocknat. En jägare i världsklass som med kraft, kontroll, styrka och målmedvetenhet befäster naturens obevekliga gång. Att äta eller ätas. Den oinskränkta makten hos en toppredator. Den totala överlägsenheten hos den som befinner sig överst i näringskedjan. Ingen äter örn till middag. Örnen äter dig.

Det är inte så längre.

Rovfåglarna har börjat tappat stilen. Ta t ex ormvråkarna. De har slutat jaga och sitter numera småfeta och blickstilla på viltstängslen längs E-fyran och väntar på att maten ska servera sig själv. Som en trött tennispublik sitter den och kommenterar trafikflödet:

– Audi A3, Volvo C60, Skoda Fabia, En vahettere grävling. Oj, överkörd av en Saab 9-3. Lunch!

Och så hasar de sig ned på vägbanan och börjar slita i grävlingen, till smaken inte helt olik Sibyllas Jumboburgare. När de är dästa och bråkat lite lojt med några kråkor om slamsorna släpar de sig iväg till McDonalds i Stora Väsby för att käka lite borttappade strips och eventuellt få i sig en slurk cola i nån slängd mugg i dikeskanten.

Men den här nya livsstilen hos rovfåglarna får ju konsekvenser. Ormvråkarna blir feta och orörliga och många av dem får typ tvådiabetes.

Och det här gäller alla möjliga djur. Överviktiga änder i Svandammen hemma i Uppsala som har såna ledbesvär att de knappt orkar ta sig fram till brödsmulorna längre. Kajor som äter så mycket tappad mjukglass att de får hjärt och kärlsjukdomar. Och min granne på landet som fick besök av en brunbjörn som rotade i hans soptunnor, för att det är så jobbigt att plocka blåbär, så man får som björn i sig mer näring med mindre ansträngning på det viset.

Men det är inte bara överflödet av tomma kalorier och färdigmat som är ett problem för svensk fauna. Även den moraliska standarden på djuren har sjunkit katastrofalt.

Ta lodjuren. Häromsistens hade ett lodjur tagit sig in i ett hjorthägn strax intill sommarstugan i Bergslagen och istället för att ta en hjort och käka upp den ordentligt, tog den bara några tuggor på den, slängde den och tog en till och sen ytterligare en. Sen satt den bara i en trädklyka och jäste. Det är ju ett otroligt matsvinn.

Jag är verkligen ingen varghatare. Men den här vargen man läste om nyss, i Hestra i Småland måste få hjälp av nån slags beteendeterapeut. Den gick in och rev 21 får av 25 möjliga för att bara tugga lite på varje bakben. Det funkar inte. För samtidigt ska vi försöka övertyga barnen om att äta upp all mat på tallriken för miljöns skull. Och så går det till så här ute i själva miljön.

Så. Sätt ormvråkarna på flygträning. Lär dem namnet på bytesdjur istället för bilmärken. Låt gräsänderna tagga ned på de snabba kolhydraterna. Lär kajorna äta riktig mat från grunden. Och jag kräver inte en skärpning av rovdjurspolitiken. Jag kräver skärpning från rovdjuren själva. Släng inte fullt ätlig mat. Eller i klartext:

Börja bete er som folk.

Uppsala den 11 juni 2013