månadsarkiv: september 2016

Förnekare, bejakare och jahajohoare

Publicerad i ETC Uppsala 2016-08-21

Blåbären börjar skrumpna i augustisolen och det är dags att summera klimatsommaren 2016. Som ni kanske vet slogs det rekordvarma året 2014 av 2015 och nu verkar 2016 bli ännu varmare. Så vi noterar massiv koralldöd på Maldiverna, översvämningar i USA, Thailand, Tyskland, Frankrike och Kroatien samt skogsbränder i Kalifornien, Portugal, Cypern och Kanada. Basra i Irak och Mitribah i Kuwait hade den 22 juli 54 grader. Den högsta temperatur som uppmätts på planeten med moderna instrument. Rapporter kommer om att stora delar av Mellanöstern kommer att bli obeboeligt om nuvarande trender håller i sig. Och så vidare…

Nu finns det tre kategorier reaktioner på detta. De första kommer från klimatförnekarna. Företrädesvis fysiklärarherrar plus 55 med hjärtat till höger. De har suttit på kammaren och räknat lite bättre än de professionella klimatforskarna och anser att man inte bör hetsa upp sig i onödan. Logiken brukar te sig så här: 1.Det finns inga klimatförändringar. 2. Finns det klimatförändringar är det inte människans fel. 3. Skulle det vara människan är det Al Gores fel eftersom han flyger till sina föreläsningar. Förnekarna är i Sverige en liten grupp människor jag ändå motvilligt respekterar eftersom tankar på tvären behövs i ett demokratiskt samhälle. Dessutom lever de som de lär och fortsätter köra sin Saab 99 ända in i kaklet. I Sverige verkar de, till skillnad från i USA där de är ett verkligt problem, inte vara finansierade av oljeindustrin. Då skulle de ha dyrare bilar.

Den andra gruppen är också liten. Den tillhör jag själv. Aktivister som tar allt på blodigt allvar och mäter sina utsläpp på mikronivå, cyklar till klimattoppmöten, har en balsaflotte i garaget för att när Golfströmmen vänder få resa klimatsmart till USA, snorklar efter slängd mat i containrar, tätar huset med gamla dreadlocks och löser korsord i huvudet för att spara papper. Vi är oerhört påfrestande människor för den tredje gruppen:

Den stora massan. Människor jag möter som, för att snabbt få byta samtalsämne med eftertryck säger: ”Det är verkligen jätteviktiga grejer du håller på med. Verkligen. Jätteviktigt. Och sen jag lyssnade på dig sist har jag börjat köra mjukare i kurvorna med Lexusen. Och jag väljer alltid vegetariskt på flyget. Alltid”.

Det här är inga onda människor utan mest felinformerade om allvaret i klimathotet. Och har helt andra hot att hantera i sin vardag. För vi blir hela tiden lugnade av media, näringsliv och politiker som verkar ha koll på läget. Alla partier (bortsett från SD) har ju faktiskt en klimatpolitik. Och alla verkar ha experter som kan sina saker. Och var det så farligt med fossila bränslen hade man väl förbjudit dem.

Ingen berättar för oss att de förändringar vi gör nu i atmosfären kommer att sätta spår för all framtid och kan göra planeten obrukbar. Att om vi skulle minska utsläppen till noll så fort det bara går, tar det ändå tusen år innan klimatet återgått till det normala. Ingen berättar att den klimatpolitik som förs liknar att släcka en skogsbrand med en blomspruta. Så slutsatsen måste bli:

Våra politiker har inga som helst planer på att lösa klimatfrågan på riktigt.

Och nu är det dessutom tyst. De som brukade prata klimat, nämligen Miljöpartiet, måste i stället för att driva frågan låtsas att det var en jättefin idé att sälja astronomiska mängder brunkol till tjeckiska miljöbovar, att bygga Förbifart Stockholm och att fortsätta driva Bromma flygplats. Allt för att få vara med regeringen och få bestämma lite smågrejer. En bekant som jobbar på regeringskansliet berättade för mig i förtroende: ”Ibland kommer miljöpartister in på mitt kontor och gråter. Så överkörda är de”.

Regeringen sköt klimatpolitiken i sank. MP sköt sig i foten. Det konstiga är tystnaden. Har man skjutit sig själv i foten brukar man skrika. För det gör ont.

Grävling, grillning och stavgång

Krönika publicerad i ETC Uppsala 2016-07-03

Förr levde svensken närmare naturen, kyrkan och årstidernas växlingar. Vi firade entusiastiskt Septuagesima, Menlösa barns dag och Kyndelsmässodagen. Och så fick vi värdefull information via bondepraktikan: Blåser det på Fyrtio martyrers dag ligger lin i lugg, men regnar det på Tiburtiusdagen kravlar kräk i kråknedan.  Solklart.

Men med sekulariseringen och urbaniseringen av Sverige i början av 1900-talet fick vi i stället för kyrkoåret två säsonger: Bandysäsongen och fotbollssäsongen. På den tiden fanns nästan inga andra sporter och klubbarna hette typ IK Göta och BK Orion i stället för som nu Alingsås Read Meat eller Örebro Ice Killers. Lite torftigt, men så var det. Nu på 2000-talet är det ingen ordning på årstiderna alls och vi har i stället fått många fler och helt nya säsonger:

Vi har: Pollensäsongen, orkansäsongen, fästingsäsongen, vinterkräksjukesäsongen, glaciärsmältningssäsongen,  flyktingdrunkningssäsongen och den senaste säsongen av Walking dead. Under senare tid har vi alltså med det varmare klimatet fått längre säsonger av hemskheter medan de trevliga som till exempel skid- och skridskosäsongen kortats avsevärt (vilket i sin tur gjort att den outhärdliga stavgångssäsongen brett ut sig).

Det enda trevliga som egentligen blivit längre är grillsäsongen. Härligt.

Men, då har en mängd glädjedödande forskare påpekat att vi inte får lägga vadsomhelst på grillen eftersom kött har så stor klimatpåverkan att boskapssektorn står för en femtedel av de globala utsläppen av växthusgaser. Alltså, inget nöt eller lammkött eftersom idisslarna rapar så mycket metangaser. Inget griskött eftersom de kräver en massa foder som vi människor i stället kunde ha ätit och så kissar de så ymnigt att övergödningen hotar döda hela Östersjön. Allt rött kött ger för övrigt cancer. Och grilla absolut ingen kyckling, eftersom den antingen är från Thailand och full av antiobiotika eller uppfödd på soja från plantager med skövlad regnskog i Brasilien. Dessutom lever den ett extremt stressigt liv i 30 dagar innan den slaktas och får inte se dagsljus. Nej, man får lägga lök, potatis eller squash på gallret i stället, men det är ju råvaror som inte alls är lämpade för grillning vilket gör att de i princip brinner upp och så vi sitter vi där i skymningen och äter några förkolnade stjälkar och får cancer av det i stället. Ska ni grilla kött får det bli vilt som fött upp sig självt och inte tärt på våra resurser, säger forskarna. Sniglar, vildkanin eller varför inte vildsvin, ett djur som folk ändå är arga på.

Grillar man inte kött kan man grilla sin planet direkt. Det här gör gärna Socialdemokraterna med hjälp av tjeckiska riskkapitalister. De ämnar sälja Vattenfalls brunkolsgruvor med tillhörande kraftverk för nästan inga pengar alls, med möjligheten att släppa ut 1,2 miljarder ton koldioxid. När ni läser detta har det eventuellt redan beslutats. Därför avbildas ofta näringsminister Mikael Damberg barbequandes en jordglob.

”Låt kolet ligga” lyder stridsropet mot denna monumentala dumhet. Och skulle nu regeringen ta det sämsta beslutet på en eon och låter elda upp kolet blir vi och alla framtida generationer tvungna att med okonventionella metoder lägga tillbaka kolatomerna som hamnat i atmosfären.

Jag räknade lite på detta. Tar man medelsvenskens utsläpp på 11 ton koldioxid om året motsvarar det i kolatatomer räknat drygt 3 påsar grillkol om dagen. Om man gräver ned dessa i jorden har alltså träden sugit i sig koldioxiden från atmosfären och vi kan stoppa undan det i form av stabilt träkol. Detta kallas med ett finare ord fastläggning av biokol. Och räknar man in att Vattenfall via sin fossilbränsleeldning släpper ut nära dubbelt så mycket som hela Sverige får varje svensk i stället gräva ned hela 9 påsar grillkol på vardera 2,5 kilo. Varje dag, hela livet.

Gör det. Kör sedan över en grävling med elbilen. Ät den rå. Dofta över med gräslök. Rädda klimatet.

Trevlig sommar.

/ Koldioxidbantaren