Kategoriarkiv: Politik

Trumpeter, Gotska Sandön och Selma Selleri

Krönika publicerad i ETC Uppsala 2017-01-19

 Gott nytt år alla organismer på den lätt fuktiga stenkulan jorden! 2017 kommer att fortsätta bjuda på kampen om en planet sval nog att bo på. 2016 blev det varmaste året någonsin uppmätt och visst var det märkligt att fira nyår i tio graders värme där folk sköt raketer på varann iförda kortbyxor. Ännu värre var norrmännen som dagen före nyår mätte upp 18 plusgrader i Sunndalsøra vid västkusten. Koldioxidkoncentrationen i atmosfären har fortsatt att envetet knapra sig uppåt, är nu den högsta på cirka tre miljoner år och den globala havsisens utbredning är på rekordlåg nivå.

Så vad ska vi då vara glada över?
Jo, att det händer grejer: Världens utsläpp av koldioxid har planat ut de senaste tre åren. Kanske ser vi en riktig vändpunkt. Förnybara energikällor börjar gå om de fossila i kostnad. Klimatsmarta innovationer finns klara att använda bara vi vill. Och på hemmaplan har vi Uppsala klimatprotokoll, ett unikt samarbete mellan företag, universitet, kommun, landsting, institutioner och klimataktivister som jobbar hårt med utsläppsminskningar. Uppsala kommun har dessutom planer på att själva börja producera maten till all sin verksamhet. Med naturbruksgymnasiet i Jälla som nav kan vi snart få ekologisk och lokal mat till alla våra skolor och vårdhem.

Det går åt rätt håll. Men för långsamt. Därför är det dags att växla upp. Tillåt mig visionera:
Vi förbjuder all reklam för fossila bränslen. Förser mackarna med varningstexter som: ”Fossila bränslen dödar. Varje gång du tankar dör tre barn i Bangladesh”. Vi försätter landet i beredskapsläge, kallar in begåvningsreserven, spelar klimatmarscher i riksradion (Arméns musikpluton suger i sina trumpeter för att minska koldioxidutsläppen) samt trycker upp ransoneringskort.

Divisioner av energirådgivare tränger sig in med våld i varje svenskt hem och tillintetgör alla standbyfunktioner och tvångstilläggsisolerar husen. Skvadroner av undersökande konsumentjournalister gräver ner sig i varje frysdisk bland jätteräkor och brasilianska biffar. Åklagarmyndigheten slår till varhelst utsläpp av växthusgaser sker och ger sig på fossila bränslen både vad gäller produktionsledet och langarledet. Specialstyrkor fångar in ledningen för storutsläpparna Statoil, Vattenfall och SSAB som skickar dem till FN-tribunalen i Haag anklagade för folkmord. Ägare av bensinstationer skickas i kajaker till Gotska Sandön på korrektionsläger.

Uppsalapolisen på elcyklar stoppar morgonrusningen, sprider ut fotanglar och spikmattor för bilpendlarna, konfiskerar fordonen och släpar förarna ur deras bilar och tvingar upp dem på lokaltåg och cyklar. Utsläppen från Finlandsfärjorna stoppas genom att aldrig låta dem lämna kaj, utan i stället göra spriten så billig att färjan ändå gungar och ingen märker någon skillnad.

Luftfartsverket byter namn till Luftvårdsverket och börjar lura charterresenärer in i godsvagnar och forsla dem till hetvattenlagunen utanför Forsmarks kärnkraftverk där Sharm El Sheiks badort byggts upp i en exakt replika, och nyanlända syriska flyktingar får agera lokalbefolkning iklädda beduinkläder och säga ”I give you special price because you are my friend”.

På McDonalds tvångsmatas hamburgerätarna med baljväxter samtidigt som de tvingas recitera dikter av Lennart Hellsing om Peter Palsternack, Herr Gurka och Selma Selleri. Beroendeklinikerna tar hand om missbrukarledet och efter elbehandling är oljepundarna avprogrammerade och återgår till samhället klimatneutrala och slaka. Uppsalaborna plöjer upp sina parker, sätter potatis och börjar käka upp barnens kaniner. Och ger sedan tillbaka dem som trevliga vintermössor. Men barnen klagar inte eftersom det är för deras skull och det stora språnget mot lyckans svala klimat äntligen börjat.

Arbetet leds av meteorolog Pär Holmgren som utropas till klimatkejsare över norra halvklotet med makt att ändra lågtrycksbanorna.

Jag skojar inte.
Har aldrig gjort det.
Vill bara inte att det ska vara lätt att göra rätt.
Det ska vara omöjligt att göra fel.

Flygplan, ishotell och mögel

Krönika publicerad i ETC Uppsala 16.12.11

Läget december 2016: Vi upplever just nu det varmaste året på planeten i mänsklighetens historia. Det slår med marginal förra rekordåret 2015 som i sin tur slog rekordåret 2014. De senaste veckorna har Arktis haft temperaturer galna 20 grader över det normala. Det har i sin tur resulterat i det minsta istäcket någonsin för årstiden. Tidskriften Science rapporterar pedagogiskt att varje ton koldioxid vi släpper ut, minskar istäcket med ungefär tre kvadratmeter. Så en tur och retur-resa till Thailand tar bort tolv kvadrat arktisis per resenär. Och trots klimatmöten kan vi räkna med åtminstone en tre grader varmare värld trots att det globala samfundet för ett år sedan i Paris bestämde att jorden inte skulle bli mer än två grader varmare, ja helst bara 1,5.

I detta akutläge föreslår regeringen en flygskatt. Inte så märkligt. Flyget är det mest klimatskadliga transportmedlet, flygandet ökar oroväckande och flygbränslet är av obegriplig anledning inte beskattat varför vi har lågprisflyg över huvud taget. Regeringen gör sitt jobb helt enkelt.

Då vaknar Centerpartiet, även kallad högerns gröna röst och publicerar en film på sin Facebooksida kallad ”Regeringens galna flygskatt. Så dyrt blir det.” Man klassar flygskatten som ”ett problem i ett land där avstånden är stora och människorna är många som behöver resa i all synnerhet när tågtrafiken fungerar dåligt”. Och flera socialdemokratiska distrikt i Norrland riktar hård kritik mot utredningsförslaget att införa skatten. Negativa effekter både för svensk ekonomi och utländsk turism argumenterar man. Ingen tvekar alltså om att vi måste förstöra planeten för att rädda jobben.

Som höjden av ironi kom rubriken hos Svenskt näringsliv: ”Flygskatten hotar ishotellets verksamhet”. Och faktum är att till Icehotel i Jukkasjärvi kommer 95 procent av de 60 000 gästerna med flyg. ”Man kväver turismen i stället för att uppmuntra den”, säger grundaren Yngve Bergqvist som inte verkar ha en susning om orsakerna till klimatförändringarna.

Att ett stabilt klimat är en bra förutsättning för ett ishotell blev jag varse i januari 2007 när släkten skulle åka och fira svärmor med en Norrbottensresa. Vi tog nattåget, men märkte redan när vi klev av i Kiruna att folk var skakade. Man hade haft ett extremt blidväder och Nikkaluokta hade slagit värmerekord med hisnande elva plusgrader i december. Ishotellet klarade sig med en hårsmån den gången och vi sov gott på renfällar, men detta är det nya normala. Vintersport utförs numer på en sträng utlagd konstsnö i en för övrigt grön omgivning där åskådarna står i t-shirt och solglasögon och vinkar mot kameran. Människan är påhittig. Inga problem. Snökanoner finns. Tillgång och efterfrågan styr.

Men fiskar man upp den sista blåfenade tonfisken kommer inte marknadskrafterna ordna nya. Tvärtom blir den sista värd så mycket att den snart är upphalad och såld. (2013 såldes en för 11 miljoner kronor i Tokyo). Och marknaden kommer inte att trolla fram ny olja ur jordskorpan när den gamla tagit slut även om många ekonomer räknar på det sättet. Och visst ger frihandel, globalisering och ekonomisk tillväxt mycket, men den ger oss inte en fungerande atmosfär.

Så någon gång måste vi ge oss. Kapitulera. Acceptera naturlagarna och inrätta ekonomin efter dem i stället för tvärtom. Och inse att vi inte är herrar i universum utan bara, som fysikern Ulf Danielsson uttrycker det: ”ett meningslöst mögel på ytan av ett obetydligt stenklot nära en medelmåttlig stjärna i utkanten av en galax bland oräkneliga andra i ett världsallt utan syfte”.

Vi väljer själva utgången av detta drama. Men först måste vi erkänna att det finns ett.

Vi ligger nämligen i krig med vår egen planet.

”Det är du som betalar. Det är därför Centerpartiet säger nej till flygskatt” slutar filmen.

Nej, Annie Lööf, det är varken du eller jag som betalar. Det är någon helt annan.

Och det är inte flygskatten som dödar.

Förnekare, bejakare och jahajohoare

Publicerad i ETC Uppsala 2016-08-21

Blåbären börjar skrumpna i augustisolen och det är dags att summera klimatsommaren 2016. Som ni kanske vet slogs det rekordvarma året 2014 av 2015 och nu verkar 2016 bli ännu varmare. Så vi noterar massiv koralldöd på Maldiverna, översvämningar i USA, Thailand, Tyskland, Frankrike och Kroatien samt skogsbränder i Kalifornien, Portugal, Cypern och Kanada. Basra i Irak och Mitribah i Kuwait hade den 22 juli 54 grader. Den högsta temperatur som uppmätts på planeten med moderna instrument. Rapporter kommer om att stora delar av Mellanöstern kommer att bli obeboeligt om nuvarande trender håller i sig. Och så vidare…

Nu finns det tre kategorier reaktioner på detta. De första kommer från klimatförnekarna. Företrädesvis fysiklärarherrar plus 55 med hjärtat till höger. De har suttit på kammaren och räknat lite bättre än de professionella klimatforskarna och anser att man inte bör hetsa upp sig i onödan. Logiken brukar te sig så här: 1.Det finns inga klimatförändringar. 2. Finns det klimatförändringar är det inte människans fel. 3. Skulle det vara människan är det Al Gores fel eftersom han flyger till sina föreläsningar. Förnekarna är i Sverige en liten grupp människor jag ändå motvilligt respekterar eftersom tankar på tvären behövs i ett demokratiskt samhälle. Dessutom lever de som de lär och fortsätter köra sin Saab 99 ända in i kaklet. I Sverige verkar de, till skillnad från i USA där de är ett verkligt problem, inte vara finansierade av oljeindustrin. Då skulle de ha dyrare bilar.

Den andra gruppen är också liten. Den tillhör jag själv. Aktivister som tar allt på blodigt allvar och mäter sina utsläpp på mikronivå, cyklar till klimattoppmöten, har en balsaflotte i garaget för att när Golfströmmen vänder få resa klimatsmart till USA, snorklar efter slängd mat i containrar, tätar huset med gamla dreadlocks och löser korsord i huvudet för att spara papper. Vi är oerhört påfrestande människor för den tredje gruppen:

Den stora massan. Människor jag möter som, för att snabbt få byta samtalsämne med eftertryck säger: ”Det är verkligen jätteviktiga grejer du håller på med. Verkligen. Jätteviktigt. Och sen jag lyssnade på dig sist har jag börjat köra mjukare i kurvorna med Lexusen. Och jag väljer alltid vegetariskt på flyget. Alltid”.

Det här är inga onda människor utan mest felinformerade om allvaret i klimathotet. Och har helt andra hot att hantera i sin vardag. För vi blir hela tiden lugnade av media, näringsliv och politiker som verkar ha koll på läget. Alla partier (bortsett från SD) har ju faktiskt en klimatpolitik. Och alla verkar ha experter som kan sina saker. Och var det så farligt med fossila bränslen hade man väl förbjudit dem.

Ingen berättar för oss att de förändringar vi gör nu i atmosfären kommer att sätta spår för all framtid och kan göra planeten obrukbar. Att om vi skulle minska utsläppen till noll så fort det bara går, tar det ändå tusen år innan klimatet återgått till det normala. Ingen berättar att den klimatpolitik som förs liknar att släcka en skogsbrand med en blomspruta. Så slutsatsen måste bli:

Våra politiker har inga som helst planer på att lösa klimatfrågan på riktigt.

Och nu är det dessutom tyst. De som brukade prata klimat, nämligen Miljöpartiet, måste i stället för att driva frågan låtsas att det var en jättefin idé att sälja astronomiska mängder brunkol till tjeckiska miljöbovar, att bygga Förbifart Stockholm och att fortsätta driva Bromma flygplats. Allt för att få vara med regeringen och få bestämma lite smågrejer. En bekant som jobbar på regeringskansliet berättade för mig i förtroende: ”Ibland kommer miljöpartister in på mitt kontor och gråter. Så överkörda är de”.

Regeringen sköt klimatpolitiken i sank. MP sköt sig i foten. Det konstiga är tystnaden. Har man skjutit sig själv i foten brukar man skrika. För det gör ont.