Stora tättingar

Människan ser det hon vill se. Det gäller här även fågelskådare.

Jag ska förklara varför.

En solig aprilmorgon i början på detta sekel stegade vi ut. Jag, min då femårige son och min kusin biologen. Promenaden gick längs Fyrisån söderut från stadsparken i Uppsala och målet var att se vilka vårfåglar som landat vid Övre Föret, den utvidgning av ån som bildar en grund fågelsjö på Uppsalaslätten. Utrustningen bestod av varm choklad, ett glatt humör och en kikare jag köpt på loppis.

Innan vi ens hunnit börja spana, någonstans i höjd med Kungsängen dyker de upp. På andra sidan ån strax före vindbron ser vi en karavan. Ett dussin målmedvetna män med en guppande gångstil likt en korsning av Jajar Binks och en gråhäger. Alla försedda med kamouflagekläder, gömslen, tubkikare och fältmässiga hattar med medlemsmärken i 300-klubben. Det är Uppsala ornitologiska förening. Inga vanliga småfågelskådare utan erfarna herrar som med egna ögon upplevt Taigagök, Mongolpiplärka, Stäppsparv, Grönländsk stenskvätta, Polyglottsångare och Kaspisk trut. Personsökarna hade denna morgon pipit till 7.37, alla hade ryckt ut och var nu på plats. Plötsligt hör vi en dämpad men upphetsad röst:

– Där är den.

På fyra sekunder hade alla ställt upp sina tubkikare på bron, ställt in siktet på en liten vassrugge i Övre förets nordända. Där kunde man ana en liten blå prick, den svenska fågelvärldens rara juvel, Kungsfiskaren (Alcedo atthis). Den hade klarat vintern. En stämning av tillfredställelse och morgonandakt sänker sig över det lilla sällskapet. Nyfikna och andäktigt tassande närmar vi oss och bjuds generöst in att titta på underverket genom ett av de dyrbara okularen. Och precis när vi letar efter den lilla blå pricken hör vi nästa upphetsade röst:

– Jävlar, den flyter iväg!

Den flöt verkligen iväg. Uppsala ornitologiska förening hade ställt in sina 20 000 kronors tubkikare av fabrikatet Zeiss på en ölburk av märket Pripps blå. Den har ju den rätta metalliska glansen. Morgonandakten tog slut och vi vart snuvade på något stort. Molokna och besvikna kände vi oss antagligen som paret som trodde att de såg vulkanen Heklas utbrott under en flygresa till Island men egentligen stirrade på ett rött lyse längst ute på vingspetsen. Jesus visar sig i en skiva rostat bröd, Jungfru Maria i en ostskiva och analytikern utbrister ”Det ljusnar i världsekonomin” mitt i den pågående finanskollapsen. Människan ser det hon vill se.

Det blev ingen fart på mitt fågelskåderi. Och min kusin biologen säger att småfågelintresset dessutom har gått ned oroväckande mycket bland ungdomar. Och det här har med internet att göra. Som liten är man verkligen pigg på att lära sig nya fågelarter men någonstans i fjortonårsåldern lär man sig att talgoxen (Parus major på latin) heter Great Tit på engelska. Och googlar på ”Great Tits” är det väldigt glest mellan tättingarna och risken är stor att intressesfären förskjuts. För alltid. För även 14-åringar ser det dom vill se.

Visste ni förresten att Google är världens snuskigaste ord? Googlar man på google får man över sju miljarder träffar. Men googlar man på sex får man bara knappt två miljarder.

Och den kända schlagertexten borde lyda: ”Dina bröst är som talgoxar som häckar”.