Etikettarkiv: klimatskuld

Klimatpolitik eller stekt planet

Här en debattartikel jag hoppas få publicerad i Uppsala Nya Tidning, om inte får ni läsa den här:

5:e januari 2005 läste jag följande notis i Uppsala Nya Tidning:

Klimatkatastrofen närmar sig

Växthuseffekt snart oåterkallelig

Senast om tio år når vi en punkt utan återvändo. Konsekvenserna av två graders temperaturhöjning kan bli omfattande missväxt, vattenbrist och utbredd torka, ökad sjukdomsfrekvens, havshöjning och
skogsdöd. ”Det är en ekologisk tidsinställd bomb som tickar” säger Stephen Byers före detta transportminister åt Tony Blair. TT

Nu är vi snart där. Om två och ett halvt år ska utsläppskurvorna börja peka nedåt, ordentligt. Då finns en
chans att vi klarar oss undan de värsta effekterna av klimatförändringarna. Nämligen att de börjar accelerera för egen maskin, oavsett eventuella minskningar i utsläpp, via de självförstärkande effekterna:

  • Att is och snötäcket minskar och jorden därmed förlorar reflekterande förmåga (Albedo) vilket gör att klotet behåller mer av värmeenergin. (Jämför skillnaden mellan att ha en svart eller
    en vit T-tröja på er en varm sommardag).
  • Att stora mängder av den kraftfulla växthusgasen metan frigörs när tundra på norra halvklotet tinar upp.
  • Att då också koldioxid frigörs när dessa tinande torvlager förmultnar.
  • Att enorma mängder koldioxid frigörs i de skogsbränder som är allt vanligare i ett varmare klimat.
  • Att varmare hav har svårare att ta upp koldioxid än ett kallare hav. Haven är vår viktigaste
    koldioxidsänka. (Testa gärna hemma med er sodastreamapparat. Jämför mängden
    koldioxid ni kan pumpa ned i en flaska iskallt respektive hett vatten).
  • Att skogstillväxten minskar globalt i ett varmare klimat, vilket minskar förmågan att omvandla koldioxid till biomassa.
  • Att mängden vattenånga i atmosfären ökar när jorden blir varmare. Vattenånga är vår viktigaste växthusgas.

När jorden blir varmare blir den alltså ännu varmare av sig själv. Och i detta nu står vi på kanten till ett
antal oåterkalleliga ”tipping points” i det globala klimatsystemet. Samtidigt är vi helt paralyserade av våra bensinbilar, charterresor, biffar och tillväxtmål. Genom vår oförmåga att byta tankemönster fingrar vi lite slött på avtryckaren i en global rysk roulette där inte bara våra egna utan framförallt
kommande generationers livsförutsättningar står på spel.

Utsläppen har fortsatt att öka dramatiskt globalt och stora investeringar i fossila lösningar fortsätter som om ingenting hänt. De riktigt stora utsläpparna får hela tiden fribrev. Vi måste enligt våra politiker (som jag förstår dem) kvadda planeten för att rädda svensk exportindustri.

Vad kan man då göra? Ja, själv läste jag på, mätte mina utsläpp på www.klimatkontot.se och försökte göra så gott jag kunde: Åka tåg, skippa flyget, tanka biogas, minska köttätandet och byta till vindenergi i
ledningarna. Men detta räcker inte alls för att få ner utsläppen till en hållbar nivå. Och när forskarrapporter från NASA dök upp som visade att vi behöver minska koldioxidkoncentrationen i atmosfären till 350 ppm för att stabilisera klimatet, det vill säga en halt vi hade på slutet av 80-talet, förstod jag att inte bara måste bli nollutsläppare utan även minusutsläppare av växthusgaser. Därför jag har låtit återföra kolatomer till jordskorpan motsvarande mina utsläpp. Så här:

Jag beställde nedpumpandet av två ton biobaserad koldioxid i en berggrund i Illinois (Bio Energy Carbon
Capture and Storage eller BECCS-teknik) och köpte även 1,3 ton biokol av en firma som spred ut detta träkol över några åkrar, vilket binder kolet till jordskorpan men också förbättrar bördigheten (Biokolmetoden). Detta motsvarade mina fyra ton koldioxidekvivalenter jag hade släppt ut 2011, så jag blev nollutsläppare. Med införskaffandet av några dungar träd i Vi-skogen blev jag till och med minusutsläppare. Allt detta kostade 3 500 kronor. En summa inte större än att Sverige som nation med olika medel skulle kunna bli klimatneutralt relativt kvickt. Om bara viljan finns.

Eller är det så illa att vi inte vill? Skäms vi så gruvligt att vi förtränger hela klimatfrågan? Jag vet
inte. Det jag vet är att om vi betraktar det hela som en skuld istället, så kan vi betala av.  Det blir en snabb
amortering. Men det kan ju barnbarnen vara värda.

Staffan Lindberg

Hurra! Två ton CO2 jag aldrig ser röken av.

I går klev jag på tåget till Stockholm klev in i ett litet kontor på Karlavägen och köpte upp mig på två ton koldioxid av företaget Biorecro. Det första företaget i världen som gått igång med BECCS-teknik. (Bioenergy Carbon Capture and Storage). Tekniken som gör att man bokstavligen dammsuger atmosfären på koldioxid. Man tar koldioxid från förbränning (eller andra processer som genererar koldioxidutsläpp) av biomassa och pumpar ned i jordskorpan. Resultatet blir minusutsläpp av växthusgaser vilket är nödvändigt för att stabilisera klimatsystemet på jorden. Se principskiss:

Kolflödet i vanliga t ex fjärrvärmeanläggning med biobränslen.

Kolflödet med BECCS-system. Klimatvinst!

På detta vis och genom att köpa biokol av Ecoera samt en dunge från Vi-skogen blir jag faktiskt minusutsläppare 2011. Detta är några sätt,  förutom nödvändiga förändringar i vår livsstil, att betala av på vår klimatskuld, dvs långlivad koldioxid vi och våra förfäder släppt ut. Sverige har en historisk klimatskuld på ungefär 4,5 miljarder ton CO2. En uppsats om detta från Lunds universitet (warlenius 2010) kan man läsa här. 500 ton per svensk blir det. Ser man det på det viset bör vi betala av 10 ton CO2 per år ytterligare för att vi ska få en sjysst atmosfär att leva i till 2050.  Var detta krångligt? Hör av er så ska jag försöka reda ut begreppen.

Håll reda på era kolatomer. God Helg.