Börsen, Aristoteles och svettpärlorna

by koldioxidbantaren on 24 maj, 2016

Publicerad  2016-04-24 07:30 i ETC Uppsala.

Den 30 september 2014 lyssnade jag på morgonekot. Där berättade man att svenska folket konsumerar så mycket, att om alla levde som en svensk, skulle vi behöva 3,7 jordklot. Vi hade ökat från 3,4 jordklot på ett par år och klättrat från trettonde plats till tionde i ligan av de medborgare som tär mest på jordens resurser. Världsnaturfonden hade räknat ut detta. (Det morgonekot dock inte berättade var att vi bara har ett jordklot. Det var underförstått).

Hemskt  och alarmerande. Men, det märkliga var egentligen att två minuter senare i samma sändning  kommer ett annat budskap från Ekonomiekot:

Det är den svenska inhemska konsumtionen som räddar Sveriges ekonomi från kollaps.

Hur hänger detta ihop? Eller gör det det över huvudtaget.

Ekonomiekot startade för trettio år sen och jag har verkligen lyssnat och lyssnat. Men egentligen aldrig blivit klokare. Det har till slut blivit ett brus i öronen, lite som att sitta i högmässan. Eller som att tro att om man lyssnar år ut och år på nyheter på sydsamiska trillar den till sist in. Alltså sydsamiskan. Men det funkar inte så. Nä, istället för att vara pedagogisk är ekonomijournalistiken mellan torra resultatsiffror ett helt obegripligt känsloflöde med rubriker som:

Stockholmsbörsen på gott humör. Börsen har redan fått vårkänslor.  Börsen orolig. Börsen tog ett glädjeskutt eller därför blev börsen deppig. Finansmarknaden kan alltså deppa, vara surmulen, på soligt humör, euforisk, dyster, överoptimistisk, panikslagen, ängslig, trött, pigg eller få frossa. Känslosvängningar som direkt hade gett en människa borderlinediagnos.

Men vad går allt egentligen ut på? Det berättar man aldrig.

Tur att de gamla grekerna redan rett ut begreppen. Det finns två sorters ekonomi. Aristoteles formulerade det redan före vår tideräkning i skriften Staten eller Politeia på grekiska. Han skiljer på begreppen  Oikonomia  vilket kan översättas till hushållning med resurser och Krematistik som betyder konsten att tjäna pengar. För övrigt samma ursprung som i ordet krämare.

Så en sund eller fungerande ekonomi, är det en som ackumulerar rikedom i större och större högar till färre och färre personer eller en som fördelar välstånd och hushållar med mänskliga och naturliga resurser? Det definieras extremt sällan i ekonomijournalistiken. Antagligen för att de som sysslar med den är fostrade just i krematistiken och inte har reflekterat över detta.

Men med krematistiken i kombination med globaliseringen söker sig produktionen till länderna med de lägsta lönerna, de lägsta skatterna och den sämsta miljölagstiftningen. Indiska floder svämmar över av kemikalier för att ge oss våra läkemedel.  Indonesiens skogar skövlas för att palmolja ska ge oss nån krona billigare müsli. Med krematistik glimmar svettpärlorna på den isländske presidentens panna och med krematistik kryper barn i gruvgångar i Kongo för att ge oss metaller till våra mobiltelefoner.

Med oikonomia händer det helt andra grejer. Vad vet vi inte riktigt, eftersom ingen provat i stor skala. Hushållning är ju att få pengarna eller resurserna att räcka till. Traditionellt något som kvinnor och i bästa fall politiker ägnar sig åt. Inget som vårt nuvarande ekonomiska systems globala casino känns vid.

Ekonomin är en egentligen bara underavdelning av biosfären. Eller enklare uttryckt: There’s no business on a dead planet. Och just i dagarna kom en FN-rapport som räknat på det jag misstänkt länge. Att nästan ingen industriell verksamhet blir lönsam om man räknar in miljökostnaderna. Alltså de sociala kostnaderna oräknat.

Så vi har två saker att välja mellan. Kvickt hitta 2,7 grönskande planeter med en väl sammansatt atmosfär på lämpligt avstånd, packa flyttkartongerna och flyga dit. Eller lika kvickt reformera ekonomin till en som är underordnad biosfären. Tills dess dricker jag mitt morgonkaffe och väntar på första sändningen av Ekologiekot.

Godmorgon.

{ 0 comments }

Klimatet, döden och popcornen

by koldioxidbantaren on 18 mars, 2016

Krönika som införs idag i nystartade ETC Uppsala
”Wow” tweetade Gavin Schmidt från NASA i lördags. Klimatforskaren som inte gärna uttalar sig om enstaka månader eller ”vädret” kunde inte låta bli att kommentera februari 2016 som ”speciell”. Månaden blev 1,6 grader varmare än normalt och det högsta månadsöverskottet någonsin uppmätt. Allt jämfört med förindustriell tid. Så de stolta deklarationerna från klimattoppmötet i Paris i december, om att hålla temperaturhöjningen under 2 grader eller helst 1,5 grader verkar ha mosats redan efter ett par månader.
För även om fossila bränslen skulle förbjudas imorgon och jordens befolkning vaknar upp som cyklande veganer kommer temperaturen ändå stiga i flera decennier för att sedan börja plana ut och långt senare i bästa fall sjunka lite långsamt. Sådan är trögheten i systemet. Först ändras jordens strålningsbalans via kemin i atmosfären för att så småningom slå igenom som temperaturhöjningar. Det vi nu känner av är våra föräldrars utsläpp och våra barn får i sin tur dras med verkningarna av våra charterresor och lövbiffar.
Så att 1,5 graders temperaturhöjning skulle vara kulmen får betraktas som fria fantasier medan tvågradersmålet kräver inte mindre än en global revolution. Kevin Anderson och universitetet i Manchester räknar med att de rika länderna behöver utsläppsminskningar på ca 10 procent per år för att vi ska ha en fifty fifty chans att nå målet. Alltså en minskad ekonomisk aktivitet i klass med Sovjetunionens kollaps, fast kontrollerad.
På toppmötet i Paris skrev man på ett papper med fromma förhoppningar utan utsläppskrav på någon. Lite som att försöka sätta folk på månen med segelflygplan. Alla är glada inklusive miljörörelsen och få synar korten.
Men värsta är kanske inte den plötsliga spiken i temperaturen, där faktiskt en del kan skyllas på väderfenomenet El Nino. Det värsta är att krigsrubrikerna vid denna rekordslakt uteblir, att politikernas tystnad är total och att vi invaggas i falsk säkerhet. Beslutfattarna har helt enkelt ingen koll. Eller så har de koll, men vågar inte sätta ned foten eller ens kommentera läget. För det handlar om överlevnad. Men de i god demokratisk ordning folkvalda verkar vara mer rädda för minskad ekonomisk tillväxt än för döden.
Så, vad nu? Jo, på lördag åter dags för Earth hour. Miljömuppsmello. Halv nio släcker vi ljuset en timme, äter ekologiska popcorn, nojsar i soffan och kommer ihåg att vi har bara en planet. Och när vi tänder våra mysiga värmeljus och stearinljus, slår oss insikten att värmeljus är fulla av paraffin som är av fossilt ursprung och att de är svåra att sortera på ett korrekt sätt eftersom själva veken sitter i en stålhållare medan själva koppen är i aluminium som även kräver mycket energi vid tillverkningen och om man tänder ett vanligt stearinljus istället är det kanske gjort av palmolja som innebär skövlad regnskog och utrotade orangutanger på Borneo där endast Mattias Klum hänger kvar i en trädklyka så vi kanske inte skulle ha släckt de elektriska lamporna från början, men det beror ju i sin tur på hur den nordiska elmixen ser ut och om vi får in fossilbaserad el från Finland för tillfället…
Men skit i det. Earth hour är den största globala manifestationen för klimatet. Det är det som räknas, så häng på. Och häng på alla andra manifestationer för den delen. För det vi behöver är en opinion som säger: Det här är inte okej. Vi vill inte att historien ska sluta med ett gäng idioter som konsumerade och semestrade sig till döds.
Och gläds åt att några sitter i skymundan och gör sitt jobb så gott det går. Miljömålsberedningen kom nyss fram till att Sverige ska vara klimatneutralt 2045 och att det ska regleras i lag. Visserligen blir det 20 år för sent. Men ändå. Det rör sig. Så fira Moder Jord ordentligt på lördag. Och inse att:
Vi måste ta hand om morsan.
Plåstra om henne.
Men först.
Sluta slå henne så hårt på käften.
Hela tiden.

Uppsala 2016-03-14

{ 0 comments }

Klimatkrönikor av Staffan & Pär

december 2, 2015

Varje måndag i november skrev jag och meteorolog Pär Holmgren en krönika inför Paristoppmötet i Uppsala Nya Tidning. UNT presenterade oss i en artikel 1:a november. Snart bär det iväg till Paris. Här hittar ni våra krönikor, eller åtminstone de som blivit publicerade på webben: ”Globala uppvärmningen visar sitt fula tryne” (2 november) ”Redan idag är uppvärmningen en grad” […]

Read the full article →

Klimatmarschen i Uppsala

november 30, 2015

Uppsala på fötter för klimatet! 850 personer marscherade med gott humör från Universitetsparken till Resecentrum. Vi som talade var Kajsa Kramming Föräldravrålet, Maria Gardfjell (mp) och undertecknad. På begäran kommer här mitt tal på klimatmarschen i Uppsala inför klimatförhandlingarna i Paris. Klimatvänner, Den 27:e januari 2005 läste jag i Uppsala Nya Tidning en TT-nyhet. Där […]

Read the full article →

Om planeten, pensionen och lämlarna

juni 15, 2015

Här kråkvinkeln som sändes i Naturmorgon P1 i lördags 15.06.13: Jag lyssnade på Morgonekot i P1 i höstas. Där sade man att forskare räknat ut, att om alla människor i världen levde som svenskar skulle vi behöva 3,7 jordklot. Och det var vår konsumtion som tärde så pass på jordens resurser. Vi hade klättrat från […]

Read the full article →

SuperProffsEliten åter på Reginateatern

januari 23, 2015

Nästa helg har vi nypremiär på succéhowen ”Dubbelt så bra finns inte”. Med Jill Nordin, Magnus Rongedal, Henrik Rongedal, Ingela Olsson och undertecknad. Läten och händelser ni inte trodde var möjliga. Vackert, galet, gripande, stört och sjukt svängigt. Med Magnus Rongedal, Henrik Rongedal, Jill Nordin, Ingela Olsson och Staffan Lindberg. Vi bjuder vi på: Sånger […]

Read the full article →

Och så skrev vi en debattartikel

juni 18, 2014

Pär Holmgren och jag skrev en debattartikel inför EU-valet som blev den mest delade någonsin på UNT:s hemsida. Läs den här: Sista året att välja bort klimatkaos? Den 25:e januari 2005 kunde man i UNT läsa följande rubrik till morgonkaffet: ”Klimatkatastrof närmar sig. Växthuseffekt snart oåterkallelig.” Det var en liten TT-notis som den dagen publicerades […]

Read the full article →

Så har jag tagit ett blodprov…

januari 14, 2014

Den moderna människan har mellan 200-400 främmande kemiska substanser i mitt blod. Antagligen jag också. Men nu har jag fått chansen att ta reda på om det verkligen stämmer. Länsstyrelsen och Uppsala kommun har satt i gång ett projekt som heter Vägen till ett kemikaliesmart Uppsala. Och nu har jag blivit utvald som en av […]

Read the full article →

Sona 2013 och gå ned på noll

januari 10, 2014

Dags att summera 2013, kolla utsläppsnivån och klimatstäda efter sig. Eftersom inget drastiskt hänt sen sist gissar jag att mina utsläpp fortfarande ligger runt 4 ton koldioxidekvivalenter (dvs koldioxid plus andra växthusgaser och annan klimatpåverkan omräknat till koldioxid). Vill man göra en grovkoll är Klimatkontot vad jag vet bästa kalkylatorn. En ny kalkylator, Evisto, är […]

Read the full article →

Hur många cyklister behöver man?

oktober 2, 2012

För att driva ett normalt brittiskt hem. Kolla in det här suveräna experimentet på BBC. Här trailern: Och här hela programmet: Man brukar räkna med att (en siffra jag hört från Rob Hopkins) är att den moderna människan använder energi motsvarande ca 200 slavar Efter att ha sett detta tror jag på det. Mycket nöje.

Read the full article →